"Förslag på Söndagsfika............!"

Som sagt, vilodag idag, Kyrksöndag för vissa.......och för andra är det grästrimmertestar Söndag.
Min Granne har pysslat sedan klockan 8 i morse, tror han snart använt alla sorters motoriserade trädgårdsverktyg nu redan före klockan 10.

Lilla Frun och Jag brukar uppmuntra folk i vår omgivning som gör "gott" och dessutom är trevliga och hjälpsamma på något vis. Vi brukar då ge bort en tårta, sist vi gjorde detta var till den mekaniker som fixade våra bromsar på vår Husbil när någon lyckats med konststycket att stjäla och montera av nästan precis hela bromssystemet under en regnig natt.

Fast åter till min Granne, han är ska belönas med något helt annat, tror han ska få en påse rövhålskakor till sig och sin sura kärring!

Inte mycket kvar nu Vänner, men ha en trevlig helg, det sista självande dygnet!
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson Din sockerbagare i Cyberstaden!
PS: Det finns fler inspirerande kroppsrelaterade bakverk på denna blogg, se här, det mesta i anatomins tecken. Ni som precis som jag tycker att "rövhålet" inom konsten är spännande, minns Ni Anusbaren hos Oumberligating?
Ja, påminn mig inte, jag vet att Oumberligabloggen ibland är en riktig skitblogg.

"Söndag idag......idag ber vi för Frida Wallberg.....!"

Som sagt Söndag idag. Idag skulle jag bett en bön för Frida Wallberg som blev knockad i en boxningsmatch här om dagen, om jag varit i kyrkan och haft kontakt med den Gud som de där förespråkar. Alla våran Jesus Pappa, som övergav sin Jord för länge sedan.

Nu blir det istället en "stilla önskan" om att Frida Wallberg vaknar upp efter sin hjärnblödningsoperation så hennes 6-åriga Dotter inte behöver vara ledsen längre. Jag om någon vet hur en liten 6-årig Dotter mår när Mamma ligger svårt sjuk och opererad på ett sjukhus.

Sedan kan man ju också önska att Frida vaknar upp och känner att nu får det räcka med boxningen, nu ska jag börja orientera, cykla eller kanske t o m springa lite Marathon, ja, vad vet jag. Finns så många andra sporter som man kan syssla med än att försöka banka skiten ur sin motståndare genom att slå dem upprepade gånger mot huvudet.

Googlar för att hitta en bild till detta inlägg, finns många bilder på Frida tillsammans med sin älskade Dotter (inget ont om det, tveklös kärlek till Dottern). Jag väljer att inte "låna" en sådan bild idag.

Väljer istället en bild av den eminente Fotografen Emilie Asplund, självklart har jag "lånat" den utan benäget tillstånd (det här är ju det fria nätet...hm...ler) så jag har ingen aning om jag får ha kvar den här på Oumberligabloggen. Men Emelie är nog lika klok som hon är duktig fotograf och tänker......"Hm...låt gå för den här gången då!" Att få gratis reklam på Sveriges Bästa Blogg är ju inte kattskit inte.

Sedan kan jag ju senare kompensera henne genom att hon får ställa ut på mitt kommande Galleri i Gamla Stan här i Stockholm, Gallery Erotic Banana of Sweden.

Avslutningsvis så vill jag inte förringa känslan av att ge någon på käften, fast då måste det ju vara någon dum fan som man tycker riktigt illa om, som de rövhål som stal vårat bromssystem till vår Husbil så att jag höll på att köra ihjäl både mig och Lilla Frun.

Där hade det varit skönt med att få ge en rejäl käftsmäll, kanske hade jag stampat lite på tjuvens fingrar efteråt också, lite diesel hade man ju också kunnat injicera i blodet........men huga Peter? Inte spåra ut nu....självrisken på bromsstölden blev ju bara 3 000:- (!)....en värdslig summa som Karlsson på Taket hade sagt!

Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Knock i Cyberringen.

"Oumberliga tånaglar.....eller inte...!"

Jaha, så var det sommar igen då, nu ska fötterna på kreti och pleti luftas i allehanda skotyg.....men wtf....varför har inte folk klippt tånaglarna sedan förra sommaren? Ja, det gäller faktiskt både män och kvinnor. Fast tånaglarna verkar matcha de centimetertjocka hälförhårdnader som i en del fall bara måste vara ett "sommarmåste" för en del.

Bilden ovan har jag fått tillskickad mig av Cassandra som fått uppfattningen att jag är sko och fotfeteschist bara för att jag visar min Frus fötter och de skor som jag köper till henne för att hon som ryggpatient ska få rätt lutning i ländryggen.

Helt klart jag tycker fötter är en viktig del av kroppen, man har dem man fått, men man har fan i mig skyldighet att hålla dem fräscha, särskilt om man sitter och viftar med dem ansiktet på folk i tunnelbanan.

Cassandra, skicka mig din adress så ska jag skicka dig en nagelsax med vändande post!

Vänner, ha en fin Fredag och en Trevlig helg, Oumberlige Peter ger sig ut på landet i helgen, måste börja förbreda för Midsommarfirandet.

Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din nagel i Cyberögat!

"Ofrivilligt lavemang........!"

Det här med att vara Pappa till tre mycket sportsligt aktiva ungdomar har sina sidor. (Se inlägg nedan). Bilden ovan som jag har hämtat ifrån min Frus blogg Pockethexorna är tagen en solig och fin sommardag för några år sedan då vi och några kompisar gjorde Stockholms skärgård osäkert genom att testa allehanda nyinköpta flytetyg. Mina fina söner Loke och Snorre på bilden.

Måste bara göra ett tillägg innan jag går vidare, om det nu är skattemyndigheten som tidigare varit inne och granskat mina bilder och min blogg så vill jag bara tala om att jag inte äger och aldrig ägt båten som Ni inom Myndighets Sverige vill tillskriva mig. Den har en helt annan ägare och är numera registrerad på Cypern. Hm.....nog om det.

Som sagt, det var en solig Julidag, måsarna kraxade och fjärden låg blank som en spegel........helt plötsligt kommer "idyllmarodörerna" farande på sin flytboj i 35 knop..........några minuter tidigare hade Oumberlige Peters två söner, Snorre och Loke farit runt på bojen med sina unga smidiga kroppar........men nu en halvtimme senare är scenariot annorlunda.......där kan man nu se en lönnfet medelålders man som krampaktigt håller sig kvar studsandes mellan svalvågorna......ja, Ni tänker alldeles rätt, det är undertecknad som har gjort misstaget och prövat detta djävulens flytetyg.

Helt plötsligt så girar Love kraftigt, hans Farsa, alltså jag, slungas av centrifugalkraftens hjälp av bojen i en fart av cirka 70 km/h, fortfarande i någon slags fosterställning som jag hade när jag åkte på bojen, jag kanar minst 100 meter på vattenytan då jag flyger av liggandes på rygg med benen i vädret.

Just denna ställning gjorde att hela min nedre region blev ofrivilligt vattenfylld. Nu vill Ni säkert inte höra några närmare detaljer, men en stund senare då jag akut var tvungen att angöra en lite kobbe för att försökta få ut cirka 4 liter vatten ur röven, så satt jag hukandes i en buske medans en ruvande Ejderhona tittade undrande på mig!
"-Va fan glor du på då djäkla fjäderfä?"

Sommaren har bara börjat, undrar vad framtiden har i sitt sköte? Hoppas det inte är en massa vatten bara!

Måndag idag, en ovanligt fin sedan, jag är ledig efter en helg hårt slit i Sjukvårdens tjänst!
Ha en fin vecka Vänner!
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson alias Ulv Röde Ditt Vattenlavemang i Cyberträsket!

"Ja, jag har riktigt djävla ont nu......!"

Min Älskade Dotter och jag har tränat från och till under några år tillsammans. Jag har lärt henne allt jag kan i träningsväg (Det gick väl fort säger Ni säkert då). Igår var det min tur att hänga med henne till "hennes" gym, klart att inte Farsan ska vara sämre. Försökte mig på övningen ovan som Embla gör på bilden ovan.

Höll bokstavligen på att gå riktigt åt helvete, pilatesbollen for åt sidan och jag höll på att slå ut alla tänder. Dessutom har jag nu några rejäla blåmärken. Några har idag undrat hur jag fått dem?
"Halkat på en pilatesboll!" Blir aldrig svaret, nej gick en runda kickboxning igår, låter tuffare på något sätt.
"-Men Peter ska man ha blåmärken på knäna då? "Undrade en arbetskamrat?
"-Ska du ha stryk, skit i det så lever du längre!"

Dessutom vore det inte bättre om min Dotter skaffade barn istället så jag fick bli Morfar än att slösa energi på att "hänga på väggar" flera dagar i veckan?

Fredag idag, önskar självklart trevlig helg både till Gamla och Nya läsare!
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Ditt blåmärke på Cyberkroppen.

"Sexveckan äntligen över.......!"

Det har varit sk "sexvecka" i en radiokanal, Radio 1. Temat har varit det mesta som rört sex, alla har velat låta så naturliga så.....men ingen har riktigt lyckats. Det är en radiokanal dit alla kan ringa och diskutera "hejvilt", de flesta som ringer har faktiskt inte alla hästar i stallet, fast det blir ganska kul i allfall.......stundtals.

En fråga som man har sökt få svaret på är varför vi ligger allt mindre med varandra. (Resultatet av en ny stor nationell sex och samlevnadsundersökning). Den ena förklaringen efter den andra har framlagts, men ingen har närmat sig "pudelns kärna", anser jag i alla fall.

Jag har svaret: Att det knullas allt mindre i stugorna är helt klart beroende på de här fula cykelhjälmarna som folk har på sig, hur upphetsande är det egentligen på en skala? Har kört mycket bil i veckan, särskilt i de centrala delarna av Stockholm. Är nu så avtänd att det inte är några som helst problem att leva i celibat under den tid min Kära Hustru genomlider sitt "smärtskov" (se inlägg nedan)

 Som preventivmedel måste det fungera perfekt, på med cykelhjälmen bara...vips så är sexlusten borta. Går själv just nu runt hemma i lägenheten naken, iklädd endast cykelhjälm. Lilla Frun skrattar så hon kiknar......men va fan? Glimmade det inte till i hennes ögon för en stund? Nej "stopp och belägg", Älskade Fru, tänk på att du är sjuk..........................

Var det någon som sa trevlig helg?
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson alias Ulv Röde Ditt Fall(os) skydd i Cybertrafiken!

"Det gör ont...först om dagen....sedan om natten.......!"

Vaknar vid 6 tiden i morse av att någon gråter, det är min Fru som för första gången på länge försökt att gå upp och gå på toaletten själv, samt att ta sin medicin. Det fungerande inte, i frustration skäller jag på henne där jag hittar henne naken liggandes i soffan.
"-För i helvete, du vet ju att det inte går, särskilt inte nu när du är i ett smärtskov?"

Lilla Frun vet att det inte går, men i snart 19-års tid nu, så har hon satt mig och barnen i första rummet, trots att hon är så dålig. Hon försöker klara sig själv så mycket som det går, hon vill inte störa, som idag, när hon märkt hur trött jag är av allt jobbande, pluggande samt att ta hand om henne övrig tid.

Hon ville helt enkelt att jag skulle få sova ut någon gång.
Ja, hon är fin min Fru, min Bästis sedan 27:år, ibland försöker jag trösta mig själv med att tänka att vi inte har det värst.

Tänker ofta på de 8 svårt cancersjuka kvinnor som jag fick "äran" att lära känna via nätet när jag drev min blogg www.jernsaxen.blogspot.com under några år då jag dessutom själv var svårt sjuk i fästingburen neuroborrelia.

Åtta glada och livsbejakande kvinnor som alla nu är döda tillföljd av sina cancersjukdomar. Åtta tjejer som mådde skitdåligt både fysiskt och psykisk, men trots det skrev tröstande ord både till mig och min Fru. Inte bara via bloggen, utan även via mail och telefon.

Allt är ännu för nära att skriva om, men tids nog så måste det bli en liten "bok" eller något om mina 8 ifrån början bara "bloggvänner", men som sedan blev så mycket mer att det "blottade" sig totalt. Självklart är det "smärtsamt" att dö ifrån sina små barn, det måste vara det värsta en kvinna kan göra.

Har sparat alla mail, men några av dem går aldrig att visa offentligt, kanske om många, många år.

Jag är fullt medveten om "psykologin" i detta, självklart sökte jag mig till de som hade det "värre" än mig och min Hustru, en "galen" tröst, men visst fanns den där i bakgrunden. Nu sökte jag inte folk som var sjuka, utan de kontaktade mig och alla berättade om sin smärtproblematik och sina behandlingar, den fysiska smärtan är lätt att samlas kring, svårare är det med den psykiska delen.

Jernsaxenbloggen har klingat av lite nu men fortfarande dyker det upp mail på jernsaxen@live.se med frågor och en och annan cancerpatient.

Lilla Frun har nu somnat om efter att ha fått sin ordinarie smärtdos av Metadon, plus en annan större mängd receptbelagda "Morfinpreparat".

Hennes kropp är sedan länge färdigutredd, röntgad och stelopererad, men några gånger om året så hamnar hon i något slags smärtskov som ingen kan förklara, som en blixt ifrån en klar himmel kommer det, för att sedan klinga av under behandling under några månader.

Hoppas att det går fortare denna gången, så den "Älskade Sommaren" inte passerar henne obemärkt.
Tack och lov har vi ett fint tidigt sommarminne ifrån i år att prata om och minnas tillbaka till.

Några veckor innan detta "smärtskov" så hann vi vara ute och äta i Gamla Stan här i Stockholm. Mitt inne i Gamla Stan finns det två handikapplatser, trångt som bara den att parkera vår Husbil där, nätt och jämt att vi kommer in där.

Först var vi inne i Centrala Stockholm, vår duktiga Dotter som har flera jobb samtidigt ringde och frågade om vi kunde komma in till "Stan" så hon kunde duscha och byta om i Husbilen innan det var dags för nästa jobb. Inga problem.

Det blev ett "underbart" tempo, ett tempo som det bara kan bli när en levnadsglad 19-åring ska göra sig i ordning, hennes Pojkvän hann sova i alkoven ett tag och Lilla Frun låg som vanligt i Husbilssoffan och tittade på.

När vi vinkat adjö till Dotter och Svärson så åkte vi till Gamla Stans Söndagseftermiddagslugn. Lilla Frun sov i Husbilen medans jag var och handlade. Vi duschade och gjorde oss fina för att sedan ge oss ut i nattvimlet. Lilla Frun vacker som en Gudinna med nagellack som matchade färgen på hennnes gåbord/rollator.

Vi har ett litet favoritställe i Gamla Stan som vi går till, med live musik och ett Dansgolv i den trånga källaren, där är vi alltid välkomna. Personalen pratar alltid med Lilla Frun och ser till att hon har det bra. Vi tar ganska mycket plats när vi är ute, kryckor, gåbord och special sittstol är tre Oumberligating som alltid är med vart än Lilla Frun är och befinner sig.

Jag går alltid och pratar med DJ:n och ber honom spela låten ovan. Den är lite fånig,  alla garvar åt mig, men den fyller alltid dansgolvet vart vi än är. Lilla Frun tar två extra tabletter sedan kör hon ut på dansgolvet med gåbordet. Hennes livsglädje smittar av sig på alla som ser henne. Hennes "lite gråa" make försvinner för en stund och discokulans ljusreflexer glimmar i Lilla Fruns ögon och hon blir ett med takten i musiken. Prova låten själv ovan, erkänn du blir glad? Upp på golvet vid datorn.

Lilla Frun måste vila efter en sådan pers, självklart mer medicin, men för en stund kände hon sig frisk och levande på riktigt. Efter några timmars vilande i sin stol i ett lugnt och tyst hörn kan vi vandra "hem" till Husbilen i den tidiga vår/sommarnatten i Gamla Stan.

Detta ligger jag och berättar viskande i hennes öra, medans jag masserar hennes i kramp spända
ansiktsmuskler.
"-Snart är den djävla smärtan över för den här gången, då ska vi in och dansa en låt till i Gamla Stan"

Har skrivit det förut, ser hos många bloggare att de fortfarande har den här djävla Carpe Diem skylten uppsatt i sina hem, men låt det bara inte bli ord, fånga dagen på riktigt idag, i morgon kan showen vara över.

När vi vandrade "hem" till Husbilen den ljumma försommarnatten som rådde för några veckor sedan, kände man verkligen Gamla Stans historiska vingslag. Någonstans så "hör" jag att det är någon som snickrar och sågar, helt övertygad om att det är ifrån Georg Haupts 1700-tals verkstad där byrån på bilden ovan färdigställs i slutet av 1700-talet.

Vill Ni göra mig glad, slösa ingen kraft här och kommentera detta inlägg, det talar ju för sig själv.
Gå istället in här hos Bukowskis och läs om byrån ovan. Låt mig bjuda på min största "hobby" en sekund, 1700-talets möbelkonst när den är som bäst. Tänk om jag finner nya "möbelvänner" här och gör mina tidigare nätkompisar glada.

Glöm inte att ta hand om Morsan idag, ska ringa min nu.
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson Ditt Ångestskrik i Cybernatten!

"Att se livet ifrån den ljusa sidan.....!"

Haha, ibland skiter det sig ordentligt, om någon läste gårdagens två inlägg så berättade jag att jag brände sista tusingen innan lön på nya sommarskor till Lilla Frun och ett gäng trisslotter. Min Fru älskade skorna med en gång, men de klämde ihop hennes tår på vänsterfoten så att det gjorde ont i "ryggnerven", inget att göra åt. Vår tonårsdotter blev stormförtjust och adopterade skorna med en gång.

Vän av ordning som mött och träffat Herrskapet Olofsson vet att Lilla Frun alltid har högklackat, det har sina medicinska orsaker, skon på bilden som jag köpte är faktiskt endast 8 cm hög om man utgår ifrån platåsulan, det är den rätta vinkel för min Frus i princip helt stelopererad ryggrad, balansen håller hon utan problem med sitt gåbord, dessutom har hon en djäkla grundbalans och benstyrka ifrån sin tidiga hockeykarriär.

Inget att göra åt, sedan köpte jag ju en bunt trisslotter för resten av pengarna.......inte en spänn blev det, inte ens till en ny lott och som grädden på moset så har mitt företag inte lyckats föra över lönen i tid som utlovat. Dessutom har min Frus "avlösare" blivit sjuk så jag vet inte hur jag ska få ihop min arbetsdag. Dottern stannar hemma en del av dagen och arbetar av skorna genom att vara sin Mors personliga assistent.........som sagt, annars är det bra.

Var det någon som sa trevlig helg? Jag gör det i allafall!
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din skofeteshist i Cyberbutiken!

"Sommarens grilltrend......känns inte bra på någotvis.....!"

De flesta har kanske redan sett det i andra "sociala medier", Beer Can Chicken, grilltrenden ifrån USA. Okej, ingen direkt nyhet, men som sagt i år ser man fler och fler recept. Tänkte prova redan förra året, men det kändes lätt perverterat att trycka in en ölburk i hugget på en slaktad kyckling. Okej, jag är inte vegetarian inte, men visst har Kalle Anka läsandet satt spår i min hjärna.

Älskade Vänner, ni ska inte bli lidande för mina uppväxtstörningar (se även inlägg nedan). Här har Ni länken till den godaste Beer Can Chicken receptet! Klicka här!

Vid datorn Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Grillsås på Cyberpullan!

"Har alltid gillat elefanter......!"

"En elefantunge föddes natten till onsdagen i Borås djurpark. När djurvårdarna kom till elefanthuset på morgonen stod en nyfödd tjur på cirka 90-100 kilo med munnen vid mamma Dudus spenar. ”Precis som det ska vara”, skriver djurparken i ett pressmeddelande."

Detta och lite mer fakta står att läsa i dagens Svenska Dagblad . Självklart så måste jag under sommaren ta en tur ned till Borås för att beundra skapelsen.

Har aldrig varit hos någon psykolog för att utreda min fascination för elefanter. Mitt tidigaste elefantminne är när jag som 7-åring står med min Pappa på Cirkus Scotts bakgård, en av de fastkedjade elefanterna kommer fram till mig och tittar mig i ögonen med sin sorgsna blick. Jag sträcker fram min popcornstrut och elefanthonan sticker fram sin snabel och suger upp alla popcornen i sin jättelika dammsugarsnabel med ett rasslande.......wow.

Elefantungar är också extremt söta, jag känner också vissa likheter med dem, bl a så har vi ungefär samma vikt, kring 100 kilo.....hm.....nu vet jag inte om det är direkt gulligt eller läskigt, men som sagt förnuft och känsla är två helt vitt skilda ting och Omberlige Peter är till 100% procent känslomänniska.

Ett exempel på det kan vara att jag har exakt 1000:- spänn kvar i plånboken till lön i morgon, denna tusenlapp skall nu "brännas" på en läcker damsommarsko till Lilla Frun. Såg den igår i en butik, inte dyr bara 700:- kronor, men djäkligt "sommrig" och fotvänlig för min Hustrus smärtande lekamen.
Hon är ju dålig just nu och sängliggandes så hon kommer inte kunna gå på dem än på flera veckor, men hon kommer bli den mest raffiga och snyggt skoklädda smärtpatienten i hela Sverige....ja, kanske i hela Världen och ett par snygga skor kan man ha på sig fast man ligger ner.

De flesta smärtpatienter jag träffat ligger med torra och fnasiga fötter med oklippta tånaglar, finns det något värre, jo faktiskt, har de dessutom nagelsvamp så är urkfaktorn total, men inte Lilla Fruns små tossingar inte, det är ju jag undertecknad, som skött dem i 27 år nu.

Herregud, en riktig Man, ser till att sköta sin Frus fötter, lika självklart som att vaxa bilen regelbundet......hm.....vän av ordning undrar nu kanske vad jag ska göra av med de resterande 300:- spännen........jo, de ska investeras i 10 stycken trisslotter. Bukowskis har i dagarna sin klassiska vår auktion, jag behöver snabbt cirka 1,2 miljon. Ja, helst 4,5 miljoner men jag är en man men "måtta" även i mina drömmar. (Harkel)

Nej, har inte tid att sitta och skriva mer för stunden, en man måste göra vad en man måste göra, vad det nu kan vara? Som sagt, sko och trisslott inköp denna dag.

Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Snabel i Cyberstruten.

"Det vär väl själva fan......!"



Har varit på besök i Västerås några gånger nu och självfallet så är mitt "Barnbarn" alltid med mig numera. En riktig Far eller Morförälder tar hand om sin "avkomma" vad det nu månne vara för varelse.

Men vilken djävla Hundovänlig stad, överallt skyltar om att man inte får rasta hundar, det bokstavligen skiter jag och mitt "barnbarn" Stina i. Det viktiga är väl att man tar upp efter sig....hm...efter hunden alltså.

Det tittade ut en kärring ifrån ett fönster och skrek till mig om jag inte kunde läsa skylten ovan.
Jag gjorde som vanligt, jag gick lugnt och stilla fram till huset och tittade upp på tanten, jag tittar i ungefär en minut, sedan säger jag alltid:
"-Usch vad ful och otrevlig du är, hur var egentligen din barndom?" Fungerade även denna gång. Tänk att folk inte har något liv?

Fast nu skiter vi i det, har varit dålig på att blogga en tid nu, mycket beroende på att Lilla Frun är dålig igen och har ett kraftigt smärtskov som inte riktigt vill ge med sig.

Igår firade vi vår 25:e bröllopsdag på Smärtakuten på Huddinge sjukhus, men jag lovar, jag skall bättra mig och Oumberliga Bloggen skall strax blomma upp igen, jag vet att många av mina Kära Läsare saknar mig, men Ni är bara lite för blyga att säga det till mig!

Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Hundskit under Cyberskon!

"Den spelas överallt.....ja, varför inte då även här....!"

Pinks senaste smäktande kärleksduet tillsammans med Nate Ruess spelas överallt just nu, undrar om den inte kommer bli en blivande klassiker. Precis som mina två tidigare favoriter Joe Cocker och Jennifer Warnes som sjöng ledmotivet ur "En officer och gentleman". Fast bäst ändå är nog Meatloaf och Cher i "Deadringer for Love". Den sjunger alltid jag och Lilla Frun i karaokebaren på Golden Hits, senast förra Onsdagen. Säger bara en sak till alla ungdomar som var där, förstår att ni blev lite chockade, men det här är riktig musik när den är som bäst!

Gör ett litet inlägg som kan leda till en massa annan fin musik på You Tube. Fast skit i de två översta länkarna, häll upp en rejäl grogg och klicka på "Köttfärslimpan" och skaka på röven ordentligt....tror Rock´n Rollvåren är i antågande!

Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din CyberDJ i Karaokebaren!

"Min Fru förstår mig inte......fortfarande.....!"

Som alla vet så brukar jag ibland kalla min blogg för en slags "episk saga", det innebär faktiskt som många kloka läsare påpekat under åren att allt kanske inte alltid är på "riktigt" alla gånger, men jag brukar faktiskt då även skriva en rad om Pippi Långstrump samtidigt. Alla som kan sin "Pippi" vet ju att hon ljög djäkligt bra och sa det även ofta själv.

Nu kommer det en alldeles sann berättelse ifrån Oumberlige Peters liv, om du själv inte har en "sjuklig passion" för något i livet, då rekommenderar jag att du hoppar över detta inlägg, risken är att du inte förstår min "lidelse" som är helt på allvar.

Jag älskar min Fru över allt annat här på Jorden, okej barnen ligger på toppen och sedan är jag väldigt förtjust i min nya klocka också. Men och det är ett stort men, min passion för 50-tals bilar ifrån USA är enorm, jag skäms nästan att säga att jag inte ägt någon ännu.

Trodde länge att "nu är det på gång", men min Kära Hustru har alltid lyckats stoppa mig på något konstigt vis. Hon har aldrig direkt "förbjudit" mig att köpa en fin Cadillac ifrån 50-talet, det har hon inte, hon har bara med sin kloka blick tittat allvarligt på mig och sagt:
-Peter, är det verkligen vettigt?

Hm.....jag är ju och har alltid varit en klok och förståndig kille, ja, i allafall försökt att verka lite klok och normal så jag har gått på hennes taktik.

Att hon blev svårt sjuk för 18 år sedan har jag aldrig klandrat henne för, egentligen var det mitt fel som drev på att vi skulle ha barn tätt som fasiken, ja en gång höll vi faktiskt på att få två barn samma år.......om det finns yngre läsare här så vill jag varna för att det är ingen "säker period" att amma inte.

Som tur var så "avbröt" moder jord denna graviditet. Ja, i vilket fall som helst så precis året innan min Fru blev sjuk och fick behov av liggande bårtransporter så hade hon lovat mig att jag skulle få köpa en Cadcillac ifrån 1959. Det var lågkonjuktur i Sverige då och vi hade tjänat en del pengar på en aktieförsäljning, hade hittat en riktig fin "pärla" till ett bra pris.

Men som sagt, Lilla Frun blev svårt sjuk och kunde aldrig mer sitta upprätt i en bil. Men nu vore inte Oumberlige Peter just Oumberlige Peter om han inte ordnade en lösning på problemet.

Alla har väl sett filmen Ghostbusters, där en underbar Cadillacambulans ifrån just 1959 har en huvudroll. Sagt och gjort jag letade igenom hela den Amerikanska kontinenten och fann en massa fina exemplar till salu. Dyra som attan, kring miljonen de flesta, alltså helt omöjliga för den Olofssonska ekonomin.

I vilket fall som helst så har jag en annan dröm också, men en dröm som jag tänkt skjuta lite på, att helrenovera en bil ifrån grunden. Denna plan fick nu tidigareläggas helt enkelt.

Självklart så skall Lilla Frun åka bekvämt och vackert i en ambulans Cadillac ifrån 1959. Fast så har det inte blivit, det har under tiden som gått sedan hon blev sjuk blivit helt andra handikappsfordon bla en förlängd sjuktransport VW buss och en Husbil så hon kunnat sträcka ut ordentligt utan att belasta ryggen.

Så igår natt, 18 år senare så skedde det ett litet under, en kille som jag lärde känna i USA för många år sedan, Owe Malmqvist heter han, skickade ett mail till mig om att han hittat en Cadillac 59 i Montana (Han jobbar med att leta bilar i USA för Europamarknaden)

Allt stämde perfekt, priset, transporten till Sverige, allt skulle kunna fungera.........men nu börjar Fru Olofsson konstra igen, hon hävdar att hon gått med på att vi skulle kunna köpa en Cadillac 1959 i Ambulansutförande, det hade varit okej, säger hon, så mycket ambulans som hon åkt i sina dagar. Nu vägrar hon gå med på att vi köper Cadillacen ifrån Montana eftersom det varit en Hearse, en likbil alltså. Jag tycker att hon är lite "vrång" nu faktiskt, va fan, spelar det för roll, det har säkert åkt en och annan "döing" i en gammal ambulans också.

Snälla läsare, hjälp nu till att övertyga Lilla Frun alias Pockethexan att det kommer bli jättefint! Nej, nu kan jag inte sitta här och beklaga mig längre, har eftermiddagspass idag, allt i sjukvårdens tecken!
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Cyberambulansförare på bloggautostradan.
PS: Cadillacbroschyren ifrån 1959 på bild är i allafall min.....alltid något sa kärringen och kysste galten!

"Ska man drömma ska man fanimej göra det ordentligt.......!"

Välkommen till "Nya Oumberligating Bloggen".......hm....hur ny en nu fem år gammal blogg kan bli. Ja, till saken, vad är det nya då? Jo, det kommer bli en massa båtar här ett tag nu, jag har ett så förgjordat uppdämt behov av att berätta om mina "våta drömmar".

Riktigt stora båtar...okej då, fartyg eller Yachts. Faktiskt det enda riktiga "konfliktområde" jag och Lilla Frun har haft de 27 år vi nu varit tillsammans. Lilla Frun gillar nämligen inte alls att vara ute på sjön....och på havet...aldrig i livet säger hon.

Jag har aldrig köpt en sk "herrtidning" och gömt undan den för min Fru, däremot har jag lurat, gömt undan och undanhållit kvitton ifrån inköp att båttidningar. Ja, nu inte sådana svenska skitbåttidningar med små trånga baljor till båtar, nej när Oumberlige Peter drömmer så gör han det rejält och köper Boat International.

Det jag gillar med den tidningen är att inte ens lottovinster på 237 miljoner räcker för att kunna förverkliga de riktigt "våta drömmarna".

Allt jag gillar finns i denna tidskrift båtar, inredningsdesign, sol och hav plus en massa annat. De riktigt rika i världen har nu upptäckt att det går att köpa och resa med polarfartyg och liknande, för 30 år sedan när jag började köpa båttidningar så fanns det inte riktigt på "världskartan". Nu är det en riktig "trend" hos dem som har lite för mycket pengar över. Ska självfallet även visa sådana fartyg framöver, för vem vill inte ha sin egen Lilla Isbrytare att braka loss med bland eskimåer och isbjörnar!

Liten polarhistoria nu: Varför äter inte isbjörnar pingviner? De flesta faller på målsnöret på denna gåta, prova själv på jobbet!

Idag tänkte jag i fantasins värld köpa en liten båt vid namn Sycara V, en nätt liten sak på 68 meter, jag är inte direkt snobbig av mig så det gör inget att hon är "lättare begagnad", en och annan liten champagnefläck stör inte Oumberlige Peters världsbild inte. Priset blir lite bättre när pråmarna får några år på nacken. 75 000 000 Euro bara. Jag kan tänka mig något slags kollektivt inköp så är det några andra familjer som vill haka på så kolla in på CSO Yachts. Om vi delar på kostnaden så drar vi lott om vilka hytter vi ska ha......inget bråk nu bara.....vi är väl vuxna människor?

Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Skeppare på Cyberskutan!
PS: Bilderna ovan tillhör CSO Yachts.

"Djävla tjat...vi köper väl ett radhus då......!"

Vi har bott i lägenhet länge nu, sommarstuga och husbil har gett den "trädgårdskänsla" vi alltid egentligen längtat efter. Den typ av villa vi velat bo i har vi inte riktigt hittat eller så har ekonomin satt stopp på det hela.
Lilla Frun har tjatat:
"-Kan vi inte köpa ett radhus istället!"

Va fan! Aldrig i livet, det är något perverterat med radhus, grannar som står på rad och grillar och försöker låtsas om som de potatislandstora trädgården vore oändlig. Kanske grannkärringen lägger av en brakare när hon är ute och vattnar pelargonerna, gemensamma städdagar med korvgrillning.....nä det är inget för Oumberlige Peter inte......tills nu.........nu flyttar vi.

"Tillfälle att förvärva ett utav Sveriges äldsta radhus, ritat av arkitekten Jacob J:son Gate, anno 1909. Huset är gulputsat och inspirerat av engelska radhus med en totalyta om 388 kvm. Huset är ett gavelhus vilket ger känsla av en friliggande villa. Smakfullt renoverat, med hög standard. Rymliga rum och högt i tak med gamla detaljer bevarade. Stort ljusinsläpp från en mängd spröjsade fönster. Tre kakelugnar och två öppna spisar. Stor inredd källare med goda förvaringsmöjligheter. Fantastisk uppvuxen trädgård om 1 213 kvm. Idylliskt beläget mitt i centrala Hersby med närhet till skola, daghem och vackra Kyrkviken. Ring för att boka visning."

I morgon är det jag som ringer och bokar visning hos www.gadelius.se , sedan måste det moderna köket ut ur huset omedelbums. Fler bilder hittar du här.

Nu ska jag smyga in till min Kära Hustru som fortfarande sover och plundra hennes plånbok på de sista hundralapparna innan lön, tror att jag kan få ihop minst 15 trisslotter idag om jag dessutom tar alla parkeringsmynt!

Ha en fin Söndag idag Vänner, vi ses på Bukowskis i eftermiddag, sista visninghelgen inför deras Moderna Vårauktion, vi fikar sedan i vår Husbil som står utanför på P-förbudet!

Kram ifrån Oumberlige Peter alias Ulv Röde Ditt Hopp i Cybermörkret, 500 000 unika läsare har nu haft den dåliga smaken och fantasin att läsa i denna blogg sedan 2009.
PS: Bilder och text ifrån Gadelius Fastighetsbyrå.

"Berusad till helgen....jajamensan....!"

Länge sedan jag var ordentligt berusad, tror det är dax till helgen. När man dricker är det bra att äta mycket frukt, särskilt vattenmelon, vätskebalansen är lättare att hålla i kroppen då! Som sagt Fredag idag Vänner, ha en fin sådan!
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson alias Ulv Röde "När jag inte kan dricka mer så häll spriten över mig" , Din Fruktstund på Cyberdagiset!

"Fler döda pojkar har hälsat på hos mig inatt.......!

Lovar att inte skriva mer om död och elände på länge, men detta inlägg måste skrivas så är det bara. Fast egentligen handlar det mer om annat än just död, kanske även lite om drömmar och fantasier.

Har skrivit lite om det förut, men inte helt och fullt, med tanke på de anhöriga till en pojke som jag träffade för några år sedan på en teknikmässa för handikapphjälpmedel.

Det var ett företag där som gjorde reklam för en ultralätt rullstol gjord i ett kompositmaterial som gjorde att den i princip inte vägde någonting, för att visa på detta hade firman ifråga hängt upp rullstolen i taket i ett jätteknippe av ballonger. När jag kom till reklammontern så satt denna Lilla Pojke i 8-års åldern i sin rullstol och tittade upp helt fascinerad på rullstolen som hängde i alla ballonger.
Han tittade undrande på mig där jag stod brevid honom, han frågade:
-Tror du det skulle kunna fungera?
-Vi testar, svarade jag!
Jag klev upp på podiet och lossade alla ballongerna i rullstolen som "hängde i luften" så knöt jag fast alla dem  i pojkens rullstol, så ställde jag mig bakom och lyfte honom sakta, med rullstol och allt, lät det "skaka" lite precis som om han var på väg upp i luften.
Pojken, tjöt av skratt.

Men så.....så kom verkligheten ikapp oss......iform av Pojken förbannade Mamma!
-Vad fan håller du på med för dumheter skrek hon till mig! Vad håller du på och inbillar honom?
Självklart så ursäktade jag mig och tog bort ballongerna igen.
Pojkens Mamma fortsatte att stirra mordiskt på mig......jag förstår, kanske var det ett lite dumt tilltag av mig, men är man Oumberlige Peter så är man och då händer det saker ibland som är mer inriktade på känsla än förnuft.
Pojken tog min hand och sa:
-Tack för flygturen, min Mamma är lite korkad, självklart vet jag att det inte går, men kul var det!

Detta var ett "litet möte" med en stor, liten människa.

Hm.......känner att denna historia håller på att "snyfta ur" lite, men så gick det till, nu kommer fortsättning.
Det här var för några år sedan, förra året mötte jag Mamman igen i ett annat Medicinskt sammanhang. Självklart borde jag varit tyst.
Jag presenterade mig, självklart kom hon ihåg mig, vet inte vad jag hade trott, kanske jag inbillade mig att hon skulle skrattande be om ursäkt för att hon var lite brysk den gången vid Mässan.
-Han dog året efter sa hon, det borde du veta med din medicinska erfarenhet att man inte överlever hans typ av muskel/bindvävs sjukdom.
Samma ilska, nästan hat lös i hennes ögon, då som nu.
Jag tänker inte döma henne, aldrig i livet, alla hanterar vi saker på olika sätt, men min "dröm" är att hon någon gång i livet kanske läser detta och förstår att jag faktiskt hann "älska" hennes son lika mycket som jag älskar mina tre barn. Även om "kärleken och värmen" bara varade i 10 minuter, för visst flög vi med rullstolen där på Mässan, högt över alla Montrarna i mässhallen var vi innan vi bryskt var tvungna att landa!

Tänk om jag visste var denna "Lilla Man" som jag inte ens har namnet på, vart han ligger begravd, självklart vill jag knyta ett knippe ballonger på hans grav. Han lär inte behöva dem, helt övertygad om att han nu på riktigt kan flyga precis dit han vill.

Tänk om det är han som tar hand om pojken i inlägget nedan, vart de nu hamnat......hm....djäkla Astrid Lindgren är det hon och hennes berättelser som spökar i min hjärna nu? (ler)
En livsbejakande och härlig bild måste detta inlägg få, det får bli en helt underbart galen, sorglig och fantastisk gravsten ifrån USA. Gravstenen är äkta och finns på riktigt.
Vill du se fler fantasifulla gravstenar gå då in här.

Vid datorn som vanligt Peter Olofsson alias Ulv Röde Din......vet inte riktigt idag!

"Håller mig vaken.........!"

Den här Lille Mannen har hållit mig vaken hela natten, det är Martin Richard 8 år, pojken som sprängdes i bitar i målområdet vid Boston Marathon härom dagen. Det är helt okej, att jag knappt kunnat sova, det är hans "minne" värt.

Nu sörjer jag inte honom direkt, det vore lögn att säga, Ni förstår vad jag menar. Jag kände inte honom eller hans föräldrar, men självklart framkallar varje barn som dör en tår hos en normalt funtad person.

Jag beundrar alla journalister som kunnat skriva spaltmeter om händelsen i Boston och det är ju helt omöjligt att sammafatta i en liten personlig blogg vad man känner och funderar kring. Men och det är ett stort men, min stora fundering är eller rättare sagt var under natten att "förövarna" i Boston, de som tillverkade och placerade ut bomberna också en gång var små 8- åriga gulliga pojkar, kanske var det bara en pojke, typ Breivik i Norge eller kanske t om en liten gullig flicka, vad vet jag.

Hur blir man en sådan "varelse" helt blockerad ifrån alla former av empati och medkänsla? Visst har hjärnan hos dessa personer skapat en helt egen "verklighet", kanske precis sådan "verklighet" som vissa politiker har i USA och andra länder där man anser sig ha rätt att bomba för att nå fred, att ett och annat bröllop med hela sällskap av misstag bombas av "drönare" är ju en helt annan sak, eller?

Ja, livet är fanimig inte enkelt, lättast är väl om man bara "lallar" på!
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson alias Ulv Röde Din Cyberlallare i Världsaltet!
Som sagt du befinner dig nu på Oumberligabloggen bloggen med fler frågor än svar.

"Måste trots allt gå vidare i livet......!"

Trots saknaden över min Bror och de stulna brömsrören så måste livet gå vidare. (Läs inlägget nedan)
Vill inte prata illa om min arbetsplats, men "kulturellt" sett är den helt död. Jag om min arbetskamrat Miss C har pratat om att sätta upp någon pjäs där vi och flera av våra arbetskamrater kan få roller. Tanken är ju att vi ska "komma närmare varann" helt enkelt.

Nu är frågan var för pjäs vi ska sätta upp, har några förslag, hade tänkt mig den på Youtube klippet ovan. Vi jobbar ju med sjukvårdsfrågor så jag tror den skulle passa, den har vissa "vårdinslag". Kanske kan min Fru som gått på kryckor nu i snart 19 år också få en roll, som förtidspensionär har hon det lite ensamt på dagarna.

Ingen har satt upp pjäsen i Sverige........vi kanske blir berömda...i Sverige...eller i värsta fall blir vi inlåsta hela gänget........men vem ska då tand om alla sjuka?

Som sagt....Äntligen Måndag....var rädda om Er Vänner.....det är en galen värld där ute!
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson alias Ulv Röde Din Samhällskrycka i Cyberträsket!

"Inte skära bara rispa.....!"

Har just nu vår Husbil på den årliga servicen, bla så har bromsystemet lagt av. Verkstadskillen ringde för en halvtimme sedan och berättade att bromsarna inte var sönder i vanlig bemärkelse...........de var stulna! Va fan är det som händer, jag kunde ha dött! Hur i helvete kan man vara så överdjävlig att man kryper under någons bil och snor bromsrören? Tur att jag inte bara körde iväg utan att ha provbromsat först och använde handbromsen.

Sedan är det ju djävligt tur att jag inte kom på personen ifråga som låg och skruvade under min bil, då hade jag stampat av bägge lårbenen och sedan kört in bromsrören i näsborrarna och ut genom ögonen, utan tvekan jag lovar, fattar Ni vilken fara svinet/svinen ut satte mig för?

Nu måste alla som läser detta vara snälla och skriva några lugnande och tröstande ord till mig, jag är både arg och ledsen på samma gång idag.........fick just besked om att en person i bekantskapskretsen dött 54 år gammal i cancer, han var min Brors barndomskompis, de fiskade ofta ihop.

Som Viking är jag övertygad om ett liv efter detta, min Bror som också är död sedan några år tillbaka har nu fått en "Fiskepolare" i sin himmel det känns tryggt.

Saknar min Storebror enormt mycket och när någon jämnårig till honom också dör så blir man påmind om saknaden. Fast Brorsan om du läser det här så vet du att vi kommer ses igen, fast inte på ett bra tag..................jag skall nu med alla medel jaga rätt på den djäveln som snodde min bromsrör och kommer han till himmeln, så ska jag fan i mig slå ihjäl den djäveln även där, en gång till.

Idag är det inte Peter Olofsson som skriver utan mitt alterego Ulv Röde, blossande röd i ansiktet av ilska men med en tår i ögonvrån och blodvittring i näsan!